Klockan börjar närma sig halv tre och
jag har fortfarande inte somnat. Jag provar att lägga mig på rygg
igen och gör den där övningen jag fick. Tänk på ett träd....ek,
tall, gran, björk, men lägg av nu , vi kom ju överens om en ek. Så
jag skulle slippa välja varje gång. Är det en höstek eller
sommarek? Det kom vi inte överens om! Jag tar en sommarek, det är
ju ändå sommar. Men snart är den slut, det är ju reda juli. Inte
har det varit speciellt bra väder heller. Det måste vara bra väder
på min semester, annars får jag panik. Ek var det ja, tänk på
eken och dess rötter som gräver sig ner i jorden. Hur fort gräver
sig rötter ner? Ska jag tänka långsamt eller fort? Kanske som på
den reklamen på tv, där är det rötter som växer snabbt. Usch vad
jag är trött på reklam! Speciellt han som skriksjunger att han
vill ha öl. Vad är det för en idiot som tyckte att den idén var
bäst?! Sen han jobbiga som drar massa ordvitsar hela tiden, bläää!
Tur för honom att han är rolig som ”frysfreak”, #Lycklig kille.
Det tycker jag är kul. Faaan! Du skulle ju tänka på rötter!
#Lättdistraherad tjej! Morr!
Jag kan bara inte ligga still. Jag
vänder mig om igen, kollar på klockan. Fan! Jag känner hur pulsen
ökar och hur ångest blandas med panik. När jag nu ändå har
ångest börjar hjärnan självklart öppna ångestlådan däruppe.
Där ligger det massor av ångesttankar. Några är nya och handlar
om saker jag borde ha ångest över i framtiden, några handlar om
saker jag har ångest över just nu. Sen finns det ett fint arkiv med
gamla ångesttankar, tankar jag bestämt mig för att lägga ner och
gå vidare utan. Det kan vara över saker jag har gjort eller inte
gjort för fem år sen eller saker jag sagt eller inte sagt för tio
år sen. När ångestlådan öppnas kan jag inte sortera och tankarna
blir tätare och tätare och hoppar hit och dit,fram och tillbaka.
Men sluta tänk någon gång! Kan jag inte bara vara som andra och
somna så fort du lägger huvudet på kudden?! Rycka till lite,
småsnarka, för att sen gå in i djupsömn inom tio minuter. Jag är
så avundsjuk på dessa människor att om jag sover med dem får jag
hålla i mig för att inte skrämma dem, hålla för näsan på dem
eller sticka in ett finger i munnen på dem så de vaknar.
Jag vet aldrig vad det är som gör att
jag somnar till slut. Troligtvis är batterierna slut däruppe och
behöver laddas. När jag väl har somnat tycks inget vara störande,
spårvagnar, barnskrik, snarkningar, tjutande kylskåp, allt
registreras och ignoreras. Tänk om hjärnan kunde använda samma
taktik vid andra tillfällen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar