I min fantasi är jag fem år igen. Jag sitter på mormor och morfars baksida med rumpan i en tiolitershink med vatten i. Jag dinglar med benen, det skvalpar över lite vatten.Mormor plockar av vinbär från buskarna. Morfar sitter vid bordet och tittar på mormor och mig. Jag älskar att vara hos mormor och morfar. När man kommer hem till dem springer man fram till den bruna skålen bredvid micron i köket. I den finns det godis. Jag tittar på mormor; "Mormor.." "Varsågod" säger mormor innan jag hinner säga något mer. Det finns två andra godisställen hos mormor och morfar. I dörrhyllan i kylen ligger ibland små chokladkakor. En var till oss barnbarn. Jag väljer oftast Schweizernöt (tills jag ligger med andnöd hemma på hallgolvet efter en halv påse hasselnötter). Det sista stället är en glasskål i vardagsrummet, där finns det bara godis vid speciella tillfällen. Jag går förbi glasskålen flera gånger men vågar inte ta. Först efter maten påminner mormor alla, ifall någon inte upptäckt det, att det finns godis i skålen. Jag plockar ut de jag spanat in när jag glidit förbi.
Efter bad i hinken går vi in. Jag sitter i morfars knä i en frottémorgonrock. Jag har hämtat en Pixibok från bokhyllan i arbetsrummet. Morfar börjar läsa, efter en stund avbryter jag honom: " Morfar, kommer du finnas när jag får barn?" Utan att ens tveka svarar morfar ja. Jag är nöjd med mitt svar och morfar fortsätter att läsa.
När man sover över hos mormor och morfar får man sova i bäddsoffan i lilla rummet. Mormor har bäddat på gammaldags vis, med lakan närmast kroppen, sen filt ovanpå och sen viks lakanet ner över filten högst upp. Det känns som att jag bor i Katthult, Lönneberga. På morgonen vaknar jag av att morfar kokar kaffe till mormor. jag smyger in till sovrummet och sätter mig bredvid mormor. Morfar kommer snart med fikabrickan. Jag får en skorpa och ett glas saft. Lite senare blir det riktig frukost. Morfar äter knäckebröd med messmör, mormor äter smörgås utan smör med hästkött på. Morfar tittar på mig och flirtblinkar åt mig. Det är som att han vet något som jag inte vet. Jag vill blinka tillbaka men kan inte, jag får vrida på huvudet så morfar bara ser ett öga och sen blinka med båda.
I min fantasi finns morfar när jag har barn. Han gör likadana styltor som han gjorde till oss, både höga och låga. Han springer bakom mina barn när de ska lära sig cykla och håller i en hemmagjord pinne som man fäster i pakethållaren. Han bygger kaninburar och docksängar till dem och lär dem åka längdskidor. De får spela " Ein bisshen frieden" på hans LP-spelare och dansa på mattan. När de åker med honom i hans röda Saab 900 öppnar han handskfacket, där finns det polkagrisar. Ibland tittar han mina barn i ögonen och flirtblinkar till dem, som om han vet något...
Du fattas mig morfar men hos mig finns du alltid kvar.
onsdag 30 maj 2012
tisdag 29 maj 2012
Födelsedag och diabetes
Idag fyller min pappa 60 år. För 15år sedan var jag osäker vi skulle få fira hans 60årsdag. Vid ca 45års ålder fick han diabetes, vars komplikationer snabbt blev tydliga och drabbade hela vår familj. Här är mitt brev till diabetes.
Hej diabetes!
Vilket jävla as du är! En lurig och instabil jävel som kan göra så mycket skada. För några år sen hörde jag en radioreklam för barndiabetesfonden. De ville att vi skulle tänka på alla barn på som inte får äta godis. Är det verkligen rätt fokus? Är det det diabetes handlar om? Att man inte får äta socker och hamnar i någon slags godisutanförskap? Jag blev förbannad varje gång jag hörde reklamen! Undrar om de fick in några pengar?
Man kanske istället skulle kunna fokusera på alla komplikationer du ger. Min pappa började få problem med ögonen ganska snart efter sin diagnos. Näthinneavlossningar, blödningar, starr och för högt tryck. Han genomgick många operationer och efter ett misslyckat försök att frysa ena ögat, så det skulle kunna bevara den lilla syn som fanns kvar, blev han av med det helt och hållet. I det andra ögat han sen några år tillbaka en konstgjord lins. Idag har han även dålig blodcirkulation, högt blodtryck och nerupati. Det är här din lurighet kommer in. Som diabetiker måste man röra på sig för att hålla blodcirkulationen igång men nerupatin ger så mycket smärta att det är svårt att röra sig. Hur tänkte du där?
Du har funnits sen medeltiden men ändå verkar du inte ha nån skrämseleffekt. Lite godis kan man väl klara sig utan, för det är väl det som är problemet med diabetes, det säger ju radioreklamen...
Du förändrar och förstör människor liv!
Jag vet att du finns i generna men du ska fan inte få mig! Jag ska äta frukt, springa ett varv runt stan varje dag och vara nyttigare än Anna Skipper, kanske till och med börja äta russin, bara jag slipper dig! Du har gett mig så mycket oro och sorg!
Skäms på dig!
Far åt pipsvängen!
Må vildvittrorna ta dig!
Just ja..Grattis på födelsedagen pappa! A la voj!
Hej diabetes!
Vilket jävla as du är! En lurig och instabil jävel som kan göra så mycket skada. För några år sen hörde jag en radioreklam för barndiabetesfonden. De ville att vi skulle tänka på alla barn på som inte får äta godis. Är det verkligen rätt fokus? Är det det diabetes handlar om? Att man inte får äta socker och hamnar i någon slags godisutanförskap? Jag blev förbannad varje gång jag hörde reklamen! Undrar om de fick in några pengar?
Man kanske istället skulle kunna fokusera på alla komplikationer du ger. Min pappa började få problem med ögonen ganska snart efter sin diagnos. Näthinneavlossningar, blödningar, starr och för högt tryck. Han genomgick många operationer och efter ett misslyckat försök att frysa ena ögat, så det skulle kunna bevara den lilla syn som fanns kvar, blev han av med det helt och hållet. I det andra ögat han sen några år tillbaka en konstgjord lins. Idag har han även dålig blodcirkulation, högt blodtryck och nerupati. Det är här din lurighet kommer in. Som diabetiker måste man röra på sig för att hålla blodcirkulationen igång men nerupatin ger så mycket smärta att det är svårt att röra sig. Hur tänkte du där?
Du har funnits sen medeltiden men ändå verkar du inte ha nån skrämseleffekt. Lite godis kan man väl klara sig utan, för det är väl det som är problemet med diabetes, det säger ju radioreklamen...
Du förändrar och förstör människor liv!
Jag vet att du finns i generna men du ska fan inte få mig! Jag ska äta frukt, springa ett varv runt stan varje dag och vara nyttigare än Anna Skipper, kanske till och med börja äta russin, bara jag slipper dig! Du har gett mig så mycket oro och sorg!
Skäms på dig!
Far åt pipsvängen!
Må vildvittrorna ta dig!
Just ja..Grattis på födelsedagen pappa! A la voj!
måndag 28 maj 2012
Ett brev till min hjärna
Jag är en hypertänkare. I min bokhylla står den en bok som heter "Kvinnor som tänker för mycket". Det komiska är att jag köpte den till min vän när hon hade mycket tankar om nuet och framtiden. Jag fick tillbaka den några år senare med motiveringen "Den här passar nog dig bättre". Det hade hon ju rätt i, jag kände igen mig i det mesta. Nyligen var jag hos en livscoach, hon upptäckte mitt karaktärsdrag och ville att jag dels skulle försöka leva och tänka i nuet men även skriva ner det som har fastnat lite för länge, gärna i brevform om det riktar sig till någon specifik. Det lät ju som en utomordentligt bra idé så här är mitt första brev, till min hjärna...
Kära hjärnan!
Jag har levt länge med dig nu och jag har en del förbättringsförslag. Jag önskar att du kunde fokusera mer på här och nu (som för övrigt är mitt nya mantra enligt min livscoach). När du ligger flera veckor, ibland månader i förväg så är det svårt att leva i nuet. Då ser jag bara dagarna som punkter på en lista som jag bara vill checka av så lista blir avklarad och jag kan sätta mig i soffan och äta chips. Jag önskar också att du kunde klara av den enkla uppgiften jag fick av min livscoach. Det enda du behöver göra är att tänka på ett träd, känna hur rötterna letar sig ner till jordens mitt och suger upp röd energi. Du behöver inte gå igenom alla träd innan du bestämmer dig för en ek för att sen byta till en gran, en björk för att sedan gå tillbaka till en ek igen. Var nöjd med en mental bild på rötter istället för femton, se en röd färg på energin, låt oss säga Sigvard, som mina köksstolar, och fokusera längre än tio sekunder. Snälla!
En annan grej, sluta älta saker i oändlighet. Det som har hänt har hänt. Det hjälper inte att spola tillbaka ögonblicket i huvudet och skriva om manuset så att det passar dig. Släpp det och gå vidare! Du kan inte kontrollera din omgivning, du behöver inte gilla den men acceptera den.
Å så en sista grej. Ända sen jag var liten har du haft en benägenhet att sväva iväg till fantasins värld. Det är väl egentligen inget fel med det men ibland måste du sätta ner fötterna på jorden och gå omkring i verkligheten. Missförstå mig inte, jag älskar fantasins romantik och äventyr, de förskrivna dialogerna och den oändliga lyckan, men den gör mig ofta en björntjänst. Jag blir så besviken när jag ser mig omkring och upptäcker att det är bara jag här uppe bland molnen.
Mvh
Magdalena
Kära hjärnan!
Jag har levt länge med dig nu och jag har en del förbättringsförslag. Jag önskar att du kunde fokusera mer på här och nu (som för övrigt är mitt nya mantra enligt min livscoach). När du ligger flera veckor, ibland månader i förväg så är det svårt att leva i nuet. Då ser jag bara dagarna som punkter på en lista som jag bara vill checka av så lista blir avklarad och jag kan sätta mig i soffan och äta chips. Jag önskar också att du kunde klara av den enkla uppgiften jag fick av min livscoach. Det enda du behöver göra är att tänka på ett träd, känna hur rötterna letar sig ner till jordens mitt och suger upp röd energi. Du behöver inte gå igenom alla träd innan du bestämmer dig för en ek för att sen byta till en gran, en björk för att sedan gå tillbaka till en ek igen. Var nöjd med en mental bild på rötter istället för femton, se en röd färg på energin, låt oss säga Sigvard, som mina köksstolar, och fokusera längre än tio sekunder. Snälla!
En annan grej, sluta älta saker i oändlighet. Det som har hänt har hänt. Det hjälper inte att spola tillbaka ögonblicket i huvudet och skriva om manuset så att det passar dig. Släpp det och gå vidare! Du kan inte kontrollera din omgivning, du behöver inte gilla den men acceptera den.
Å så en sista grej. Ända sen jag var liten har du haft en benägenhet att sväva iväg till fantasins värld. Det är väl egentligen inget fel med det men ibland måste du sätta ner fötterna på jorden och gå omkring i verkligheten. Missförstå mig inte, jag älskar fantasins romantik och äventyr, de förskrivna dialogerna och den oändliga lyckan, men den gör mig ofta en björntjänst. Jag blir så besviken när jag ser mig omkring och upptäcker att det är bara jag här uppe bland molnen.
Mvh
Magdalena
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)