En blogg om grubbel, önskningar, fantasier, minnen och livets stora och små frågor.

fredag 19 april 2013

Äru blåst eller?!

En sak jag verkligen ogillar är blåst. Då menar inte jag en fläktande bris vid stranden utan jag menar full blåst, halv storm!

I går när jag gick hem från jobbet blåste det otroligt mycket och jag fick en obehaglig känsla i magen. Det tog ett tag innan jag kom på vad känslan var.
Jag kände mig provocerad och kränkt! Det kändes som blåsten muckade med mig. Blåsten knuffade mig i ryggen, den slog mig i ansiktet och tryckte ner löv innanför min jacka som var lite öppen. Den rufsade mig i håret, hårt, så jag fick hår i ansiktet, i näsan och i munnen. Håret klistrade sig fast på läpparna och stack i ögonen. Jag kände mig frustrerad och önskade att jag kunde slå på blåsten, med mina knytnävar.

När jag hade tagit fasta på känslan började jag tänka på alla barn som upplever precis det som jag upplevde, varje dag i skolan. Där inte blåsten muckar och kränker utan skolkamrater. De får ta emot knuffar i ryggen, slag i ansiktet, där man beroende på årstid och kreativitet från skolkamraterna får snö, sand och löv innanför kläderna. De får bara inte frisyren förstörd utan får även höra vilken ful frisyr de har, trots att de bara försöker smälta in och ha samma frisyr som mängden. 

Jag kunde välja att gå in och komma ifrån blåsten, barn som blir utsatta för sina skolkamrater tvingas möta dem fem dagar i veckan och härda ut stormen så gott de kan.