Den förbannande gula lappen under torkarbladet!

Hur svårt ska det vara att inte få parkeringsböter?!
För mig är det väldigt svårt!
Jag parkerar på andra sidan av en stor väg för att parkera gratis. Jag försöker alltid undvika de gatorna som har parkeringsförbud mellan kl.9-13 men ibland är alla andra gator fulla så jag tvingas ställa mig där i alla fall. Det tar emot i hela kroppen för jag har fått så många böter men sen tänker jag något i stil med "jag ska ju börja jobba vid åtta" eller "jag ska ju till frisören innan kl nio", så jag lämnar bilen nöjd med att jag inte kommer få böter denna gång.

Av någon anledning så lyckas mina planer ändras så jag får böter ändå. Jag tar spårvagnen till jobbet och jag bokar om min klipptid, utan att tänka på att jag måste flytta bilen.
Jag kommer ofta på att jag måste flytta bilen när jag ska iväg och funderar på var bilen står denna gång. Jag blir alltid lika stel och stannar upp med det jag gör en stund när jag kommer på att det är torsdag eller fredag och klockan är mellan nio och ett. Jag halvspringer alltid till bilen och hoppas på att just denna gång har inte parkeringsvakterna varit där. Men det är väl klart de har!
De måste tycka att jag är den mest korkade bilisten i stan som alltid står fel! Eller så tror de att jag är ignorant och rik. Men det är ju inte meningen!

För att trösta mig själv brukar jag tänka att en boendeparkering kostar 250 kr och eftersom jag står gratis så är min böter mindre än tre månaders boendeparkering. Problemet är ju att jag får ju böter typ varannan månad så min boendeparkering blir 350 kr i månaden.
Kanske ska börja betala boendeparkering istället och ställa mig utanför huset? Men då gäller det att jag kommer ihåg att det är parkeringsförbud på ena sidan den tredje varje månad mellan kl 9-13...

Lantliv

"Iiiiiiiiiiih!!!" Skriker jag i mitt huvud när jag halvspringer barbent i det höga gräset. Jag är dessutom barfota i skorna. Gräset killar och sticker mig konstant och jag vet inte hur många gånger jag slår med handen mot benen ihop om att få bort eventuella djur som kryper på mig. Jag vet att det inte är farligt att gå i högt gräs, inte ens barfota, men jag har smått panik och min hjärna varnar mig för stora hål att falla ner i, (stora) läskiga blodälskande djur som kan hoppa på mig, ormar som kan bita mig (den livsfarliga sorten) plus andra otäcka saker som inte ens min fantasifulla hjärna kan komma på.

Vi har precis hämtat nycklarna till sommarstugan, eller jaktstugan som han säger, och nu tar vi oss en titt runt omkring huset. Han vill gå in i den tomma ladan som är marktäckt med hö. Jag tänker på alla gnagare, ormar och andra höälskande djur som kan finnas där under, som jag kanske tampar på om jag kliver på ladugolvet.
Jag upptäckee den vassbeklädda sjöbotten, bromsarna i köksfönstren och musbajset på nedervåningen också!
"Hur ska det här gå?! Kommer jag överleva denna sommar?" Frågar jag mig själv samtidigt som jag försöker dölja min oro och leta fram minnen av tältsemestrar för att påminna mig själv om att jag har erfarenhet av det primitiva och enkla och överlevde det.

Sanningen är att denna sommar har varit en av de bästa somrarna i mitt liv! Min panik har släppt. När en stor skalbagge kröp på vardagsrumsväggen och jag började gnälla och be honom att döda den sa han:
- Lägg av! Så där är inte du.
Och han hade rätt, jag är inte så, (inte så det märks iaf)
Så länge jag har mina gummistövlar när jag går i terräng (då inkluderar jag högt gräs), badskor när jag ska bada, en flugsmälla bredvid sängen och laddade råttfällor så kan jag njuta av lantlivet, så länge det är sommar alltså och jag vet att jag kan åka hem till en djurfri lägenhet med en varm dusch med tryck i. Jag kan faktiskt längta till landet en varm och solig dag. Nu fattas det bara att jag får lite gröna fingrar och ett intresse för trädgårdsskötsel. Kanske nästa år...