Vi sitter på ett torg i Barcelona. En ram av bord och stolar från olika restauranger ramar in torget. Mitten blir ett spelrum för olika slags tiggare. En man spelar på en gitarr och sjunger vid vårt bord. Efter tre låtar ber han om pengar, han tillägger "Det är långt hem till Tyskland".
- Det är ännu längre till Sverige, skojar vi och tycker inte han är värd en slant.
Mannen går vidare till nästa sida av torget och gör likadant där. Sen kommer det en man klädd i peruk och fotbollskläder. Han har en boll och en stege med sig. Han vill ha pengar för att han kan jonglera med en boll på stegen. Vi är måttligt imponerade, han får ingen peng.
På en annan restaurang vi äter på kommer det en extremt påflugen och intensiv clown som stör middagsgästerna genom att vara "rolig".
- Kommer han till vårt bord får han en smäll säger jag och försöker undvika honom med blicken. Clowner är bland det värsta jag vet! Lyckligtvis försvinner mannen och ersätts av en äldre man med klarinett. Han spelar med inlevelse och känsla. Han slutar inte efter två, tre låtar och ber om pengar. Han spelar under hela vår måltid och han gör vårt restaurangbesök trevligare. Han får absolut lite pengar av oss. Vi bestämmer oss för att gå tillbaka till samma restaurang kvällen efter i hopp om att finna samma trevliga stämning. Men denna kväll är det en annan man med klarinett där. Han spelar på måfå, upp och ner i skala som om han testar att den fungerar, tar i för hårt så tonen flyger iväg och blir falsk. Efter en stund slutar han och vill ha pengar, det kan han glömma!
En man vill ha pengar för att hans fot är snedvriden vilket gör att han haltar, vid nästa gata ser vi en man med samma funktionshinder som sopar en trottoar.
Irritationen över människor som ser tiggeri som en affärsverksamhet gör att hjärnan sållar bort även de tiggare som verkligen behöver hjälp. Jag blir skeptisk så fort jag ser någon skaka med en pappersmugg framför ansiktet på mig. Behöver han verkligen pengar av mig för att överleva? Är det han som får pengarna i slutänden eller finns det någon annan som samlar ihop dessa pengar sen och behåller det mesta själv? Skulle han bli lika glad om han fick en smörgås eller en frukt? Jag går förbi och undrar vad han tänker om mig, som bara går förbi, som inte fattar hans situation.
Jag ser mig om för att se hur andra gör, de går också förbi. Deras agerande rättfärdigar mitt eget handlande för denna gång och jag känner hur det dåliga samvetet lättar något. Jag är ingen dålig människa upprepar jag för mig själv och låter Gaudi, tapas och sällskapet göra min vistelse i Barcelona riktigt härlig.
