Jag står klämd mellan kostymnissar med portföljer, barnvagnar och resenärer vars rullväskor är perfekta hinder att snubbla på. Vi står i en passage mellan centralen och perrongen. Lamporna är trasiga så vi står i mörkret. Den högra utgången är avstängd så alla trängs för att komma ut ur den vänstra. Stämningen känns stressad. Vi har nyss stått på rad, organiserad av en man i orange väst, på en annan perrong och väntat. I över en timme. Sen blåste mannen med den oranga västen i en visselpipa, fem minuter innan beräknad avgång, och sa att vi skulle byta perrong.
Väl ute på den nya perrongen försöker alla resenärer hitta sina vagnar, även jag. Jag ser nummer sju framför mig så jag går mot tågets bakre del i hopp om att hitta vagn tio. Men siffrorna blir lägre. Jag vänder om och går tillbaka dit jag började, bredvid vagn sju finns vagn fjorton. Det är trångt på perrongen, folk börjar bli ivriga och stressade och beter sig som hänsynslösa vilddjur. Jag får rullväskor över fötterna och armbågar i sidan. Jag frågar en konduktör om vagnordningen. Svaret jag får är:
- Åtta till fjorton och sen sju ner till ett.
Ja, det låter ju logiskt, att jag inte tänkte på det.
Väl på tåget irrar folk runt fram och tillbaka för att hitta sin plats. Några damer i ett sällskap har hittat sina platser men vill byta med varandra för en, eventuellt två, inte kan åka baklänges. De vill gärna byta plats genast och blockera gången när alla andra bara vill komma med tåget, hitta sina platser och åka iväg. Flera platser i vagnen är dubbelbokade så det uppstår diskussion om vem som har rätt till platsen. Konduktören börjar prata i högtalarna och berätta att vi är försenade (nähää?!) och att vi inte kan köra ifatt tiden eftersom tåget kör med extravagnar. Han säger också att det inte går att gå mellan tåget och extravagnarna. Så om någon gått på fel tågdel måste de gå ut och in igen. Men tåget har redan börjat rulla.
- Vi kommer stanna nästa gång i Norrköping (om 75 min alltså) avslutar han.
Jag stoppar in P3 i öronen och blundar. Så jag slipper se och höra mer. Efter fem minuter sprakar det i lurarna. Inte nog med att de inte har fri Wifi på tågen, de kan inte ens fixa radiomottagning!
