En blogg om grubbel, önskningar, fantasier, minnen och livets stora och små frågor.

lördag 28 februari 2015

Det finns alltid flera perspektiv

Vi får veta att det finns personer nära spåret så vi måste åka i reducerad hastighet. Helt plötsligt tutar tåget frenetiskt samtidigt som det bromsar in hårt. Det går ett sus genom vagnen.
- Körde vi på någon? Undrar jag när tåget stannat.
- Jag tror det, då blir vi kvar här ett tag, säger en man bredvid.
Jag suckar lite. En tågpersonal kommer springande förbi. En liten stund senare ropar hon i högtalarna.
- Han klarade sig! Vi har inte kört på någon. Jag återkommer med mer information.
-Där är han! Säger en ung tjej.
Folk reser sig från sina säten för att se en full man ligga intill spåret. Man efterlyser polis eller väktare och meddelar efter en stund att polis är på väg.
- Nu kommer polisen! Säger någon och ännu en gång flyttar sig folk mot fönstret för att få se när mannen fraktas bort från spåret. Snart inser folk att de kommer missa sina tåg eller komma för sent och det hörs suckande och telefonsamtal där man meddelar att man är försenad på grund av en fullgubbe på spåret.
Efter drygt en halvtimme rullar tåget vidare igen.

En full man ligger på spåret. Kanske har han lagt sig där medvetet, kanske vet han inte själv hur han hamnat där. Han hör ett tåg tuta flera gånger på honom. Något får honom att flytta på sig, i sista sekund. Han blir ombedd att lämna spåren men förmår sig inte av någon anledning att flytta på sig, utan lägger sig på spåret bredvid. Han har hundra ögon på sig från tåget som stannat framför honom. Han ligger kvar. Snart kommer på polisen och räddningstjänst emot honom. Han ligger kvar. De hjälper honom upp. Han ser alla tågresenärers nyfikna blickar. Han provar att göra motstånd men inser snart att det inte är någon idé. Han lämnar spåret med poliserna tätt intill sig.
Bakom sig lämnar han ett tåg med arga resenärer som kommer komma för sent...