Den kom i år igen och ändå verkar den förvåna.
Snön ger många olika känslor.
Snön ger glädje. Man bygger snögubbar, ljuslyktor och åker
skidor. Drar pulkor med snoriga barn i. Man dricker varm choklad och tänder
ljus. Spontant börjar man sjunga ”Nej se det snöar, det var väl roligt, ha ha!”.
Julkänslan väcks till liv, den gråa hösten känns förbi. Snön lyser upp.
Snön skapar irritation. Vardagen blir krångligare och tar
mer tid. Man blir isolerad. Man blir svettig av att pulsa i snön. Allt piffande
är hemma är förgäves, väl framme ser man ut som en rödmosig clown med slickat
hår. I hallen ligger smält snö och sand på golvet och blöter ner fötterna så
fort man kliver ur skorna.
Snön skapar anarki. Fotgängare gör sina egna vägar, bilister
gör sina egna parkeringar, snöröjarna plogar när de känner för det, tågen går
när de vill och om lokföraren kan ta sig till jobbet.
Snön skapar benbrott och ömma svanskotor.
Snön skapar samtalsämnen med främlingar.
Snön ger extra motion och styrketräning i lår, axlar och
rygg.
Snön är förklaringen till varför man kommer sent till jobbet,
eller inte dyker upp alls.
Snön kostar pengar och spräcker kommunernas budget.
Snön, älskad och hatad av alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar