Efter eftermiddagens BRIS-pass sitter jag i bilen och tänker på hur bra jag har det.
Jag känner mig trygg och säker hemma och på jobbet.
Jag har föräldrar som ställer upp, lyssnar och stöttar mig.
Jag har vänner som är snälla, pålitliga och vill umgås med mig.
Jag blir inte trakasserad på jobbet, varken psykiskt eller fysiskt.
Jag är inte rädd, ledsen eller orolig när jag ska gå och lägga mig.
Jag har inga sociala svårigheter och kan läsa av andra människors avsikter relativt snabbt.
Jag får komplimanger och bekräftelse varje dag.
Jag får kramar av familj och vänner varje gång vi ses.
Jag bestämmer själv vem jag vill och vem jag inte vill ha sex med, och när jag vill ha det.
Ingen hotar mig, ingen kränker mig, ingen slår mig.
Fy fan vad jag har det bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar