Jag står och vattnar tomaterna när han ivrigt viftar att jag ska komma. Jag går bort till honom och kikar ut över ängen. Jag ser inget.
- Gris, viskar han.
- Va? Vildsvin? Viskar jag tillbaka för att vara säker på att jag hörde rätt.
Vi spejar en stund, plötsligt ser jag två mörka fläckar som kommer rör sig över ängen.
- Kultingar! Halvviskar han överförtjust och släpper vattenslangen som nyss sprutat över mitt nya plommonträd. Likt Clark Kent, som springer in i en telefonkiosk och kommer ut som Stålmannan på några sekunder, har han sprungit in i huset, bytt om till långbyxor och hämtat bössan. Han kommer ut spänd av förväntan och räcker över hunden som han hunnit koppla. Sen smyger han iväg och gömmer sig bakom traktorn. Jag spanar på grisarna som kommit närmre och håller för öronen.
En kvart senare står jag i mörkret i boden och håller ficklampan medan kultingen blir flådd. Klockan är halv tolv och jag undrar vad som hände med att vattna trädgårdslandet och sen gå och lägga sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar