En blogg om grubbel, önskningar, fantasier, minnen och livets stora och små frågor.

tisdag 11 juni 2013

Hemma på min gata i stan...

- Gick inte du nyss?
Ordföranden står i morgonrock med en morgontidning under armen. Klockan är kvart över sex och jag kommer springande ner för trappen.
- Jo, jag glömde min matlåda, svarar jag snabbt och skyndar mig till bilen.
Jag är inte förvånad över hans fråga. Han ser och hör allt, tydligen även kvart över sex en tisdagsmorgon. Han håller ordning på huset genom att sätta upp lappar där han vill veta vem det är som slänger fimpar på marken, inte städar efter sig i tvättstugan och vem det är som har parkerat på innergården.
En dag, jag hade precis flyttat in, berättar han för mig att man får bara stå på innergården vid undantagsfall. Förutom han såklart, som har fått tillstånd från styrelsen (där han sitter som ordförande) eftersom han har problem med ryggen och svårt att gå. När han berättat färdigt kastar han sig lätt och smidigt upp på cykeln och cyklar iväg. Ibland står hans bil på gården i en vecka sträck...

- Hej! Jag hoppar till. Det är mörkt ute, jag står vid porten och letar efter nyckeln till porten (som stängs kl 17.42) Framför mig står en äldre man i gröna kläder, keps med myggnät framför ansiktet, pannlampa på huvudet och en motorsåg i handen.
- Jag hann inte med att klippa häcken på dagen men det går ju lika bra på kvällen om man har pannlampa, och det går så smidigt med motorsågen så det tar ingen tid att fixa det här. Mannen är vår hustomte. Han krattar grusgången och skottar och sopar, fixa och donar. Han är en väldigt aktiv man trots att han är i pensionärsåldern. Ibland tränar han inne, då springer han upp och ner för trapporna och fram och tillbaka i källargången. Då blir inte ordföranden glad eftersom han alltid har sin ytterdörr öppen så han kan kila in till särbon som bor mittemot.
Mig stör det inte, man kan inte vara arg på hustomten. Han är alltid så glad och hjälpsam. Ibland sjunger han en sång helt spontant när man möts i trappan eller på årsmöten. Inte ens när han skulle hjälpa (läs stjälpa) mig med ett avloppsstopp kunde jag bli arg. Jag skulle bara fråga om han hade en vaskrensare och vips hade han installerat sig i mitt badrum. Med sig hade en liggunderlag för knäna, pannlampa (såklart), avloppsrensare, vaskrensare och diverse verktyg. Efter några försök med vaskrensaren tog han isär rören och hivade ner avloppsrensaren längre och längre ner tills det tog stopp. Sen satt den där. Rören kom han inte ihåg hur de satt, så vi satt där i badrummet, med sju meter rensare och vita plaströrsbitar på golvet och tittade på varandra. Jag kunde inte annat än att börja gapskratta.

Det här är bara några små minnen jag tar med mig från min tid i det gula huset på söder. Här har jag trivts så bra i min lilla lägenhet. Nu bär det av till nya grannar och nya minnen.
Hejdå ordförande! Ha det så bra hustomte!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar