I Finspång får man va precis hur man vill!

- Är du från Finspång?! (kväver ett skratt) Äggskallebyn!
- Ja, har du varit där?
- Nej..
- Vad kommer du ifrån då?
- Xxxxxx (Valfri håla som är mindre eller likvärdig Finspång)

Samma visa varje gång. Att det är så kul att jag är uppväxt i Finspång. Att det är vuxna människor som ska hånas förvånar mig ännu mer. De ger mig ett svagt första intrycket och jag sätter de i facket "Jag är dålig på att ta kontakt med folk".

Visst, det fanns en tid då man tyckte att det var lite skämigt att komma därifrån, det där med äggskallar var väl inte så kul, men det har väl de flesta ungdomar som kommer från en liten ort tyckt? Alla ska komma från storstan, åka kollektivtrafik överallt och ha koll på trender, annars är man bonde.

Men varför skulle det vara så mycket sämre att ha vuxit upp i Finspång än i andra hålor i Sveriges skogar?!
Mina minnen baseras på hur fri man kändes sig. Det var bara att hoppa på cykeln och trampa iväg till en kompis. Jag hade nära till skolan och på området jag bodde i fanns det massor av barn att leka med. Mamma ropade från balkongen när det var mat eller när det var dags att gå in så det fanns inga tider att passa. Jag hade skog bakom huset att leka i och kunde gena genom den för att komma till en av mina bästa vänner. Vi gömde ficklampor på varsin del av skogen ifall det hade hunnit bli mörkt när man skulle gå hem. Om man bara sa till mamma innan fick man gå ner till centrum till godisaffären eller leksaksaffären.

På sommaren hade vi flera olika sjöar att välja på, med gång och cykelavstånd och på vintern var den närmaste fotbollsplanen spolad så man kunde åka skridskor.

Jag och mina kusiner åkte längdskidor med morfar i täten vid den stora idrottsanläggningen och blev mutade med choklad.

Jag minns också alkoholister på bänkar, bråk mellan ungdomsgäng, vandalism och kriminalitet och ett original eller två som alla kände till. Men säg den orten som inte har det!

"I Finspång får man va precis som man vill, det är ingen som skiter i det!"