Mozartkulor och mysbyxor

Å så var det jul igen. Jag tycker det känns lika overkligt varje år.

- Är det inför den här dagen som vi lagt så mycket tid och möda?! brukar jag tänka för mig själv när dagen lider mot sitt slut och jag är proppmätt men ändå sugen på något gott.

Den här vanliga dagen som är lika lång som alla andra och som det egentligen inte händer något speciellt på. Förutom julklapparna då…och ingredienserna i måltiderna. Men vi går upp som alla andra dagar och äter frukost, byter ut filen mot gröt och Lönnebergaskinka mot julskinka. 

Sen duschar, smörja in sig med ”finlotion” och ta på sig ”finunderkläderna” och klä sig lite juligt. '

Sen kommer släkten och vi äter middag som vilken släktmiddag som helst förutom att allt innehåller kött eller fisk. 

Sen tittar vi på tv eller sover en stund i soffan som vilken vardag som helst förutom att klockan är tre på eftermiddagen och inte halv nio på kvällen. 

Sen kommer julklapparna som har flera veckors eftertanke för att de ska bli rätt, fint inslagna och märkta med det perfekta rimmet och de öppnas på 30 sekunder och det fina pappret och genomtänkta rimmet läggs några minuter senare i en sopsäck för att brännas. 

Sen spelar vi julklappsspel som lika gärna skulle kunna vara Fia med knuff där mormor alltid har mest tur och knuffar sina barnbarn gång på gång. 

Sen äts det mer mat tills man inte orkar prata och umgås mer och då åker släkten hem och familjen kollar på något julprogram som man sett tio gånger tidigare och äter knäck och Mozartkulor till det tills man somnar i soffan.

Jag kanske låter negativ men jag är ingen Grinch, jag tycker om julen trots att man känner sig som Hans och Greta som bara äter och äter av allt som finns i huset.  På julen får man sova hur länge man vill och gå i myskläder och kolla på film hela dagen och man får träffa nära och kära som man inte träffar så ofta.

Och det bästa av allt, efter nyår är det bara sex månader kvar till sommaren!

God jul och gott nytt år!

Snö, älskad och hatad av alla.

Den kom i år igen och ändå verkar den förvåna.

Snön ger många olika känslor.

Snön ger glädje. Man bygger snögubbar, ljuslyktor och åker skidor. Drar pulkor med snoriga barn i. Man dricker varm choklad och tänder ljus. Spontant börjar man sjunga ”Nej se det snöar, det var väl roligt, ha ha!”. Julkänslan väcks till liv, den gråa hösten känns förbi. Snön lyser upp.

Snön skapar irritation. Vardagen blir krångligare och tar mer tid. Man blir isolerad. Man blir svettig av att pulsa i snön. Allt piffande är hemma är förgäves, väl framme ser man ut som en rödmosig clown med slickat hår. I hallen ligger smält snö och sand på golvet och blöter ner fötterna så fort man kliver ur skorna.

Snön skapar anarki. Fotgängare gör sina egna vägar, bilister gör sina egna parkeringar, snöröjarna plogar när de känner för det, tågen går när de vill och om lokföraren kan ta sig till jobbet.

Snön skapar benbrott och ömma svanskotor.

Snön skapar samtalsämnen med främlingar.

Snön ger extra motion och styrketräning i lår, axlar och rygg.

Snön är förklaringen till varför man kommer sent till jobbet, eller inte dyker upp alls.

Snön kostar pengar och spräcker kommunernas budget.

Snön, älskad och hatad av alla.