En blogg om grubbel, önskningar, fantasier, minnen och livets stora och små frågor.

torsdag 26 juli 2012

Satan i gatan vad mina fötter brinner!

Min fötter bränner som eld mot asfalten, vilket gör att mina ben böjer sig tillmötesgående för att lätta trycket mot mina trampdynor. Om man vill vara fin får man lida pin heter det, och jag lider! Jag önskar jag kunde härda som Sockerconny. Nu ser jag bussen stå och vänta vid hållplatsen då det är bara att börja springa. Fötterna domnar av och väl i bussen känner jag pulsen slå hårt i fötterna,
ända ut i lilltån.

Sockerconny och jag har lekt Söderbönor i snart en vecka nu. Det är väldigt lätt att umgås med henne. Vi vet båda vad vi prioriterar och vi behöver inte krångla till det. Vi äter och glor på folk. Vi dricker och glor på folk. Vi glor på film och äter. Sockerconny är rolig, oftast när hon inte ens vet om det själv. En och annan groda hoppar ur hennes mun. Hennes skratt är kittlande och smittar av sig.

Sockerconny gillar ordning och reda, trots att det snart gått en vecka ligger hennes kläder så perfekt packade i väskan att de ser oanvända ut.
Men det bästa med henne är att hon förstår mina tankar. Jag kan prata om de djupaste, mest absurda tankar jag har tänkt och bara hon förstår. Det är så skönt att inte känna sig ensam i känslan som dessa tankar ger. Genast känner jag mig mer normal och kan avslöja en tanke till.

Sockerconny en riktigt fin vän och jag är så tacksam för att hon vill finnas i mitt liv!

fredag 20 juli 2012

Kära sommar!

Detta brev är en vädjan till dig sommar. Som vi har väntat på dig. Det är dig vi drömmer om en blåsig och regnig höstdag och det är dig vi saknar en snölös mörk vinter. Vi hänger upp året på dig, planerar våra lediga    efter dig. Du är viktigare än fredagar, trots fredagsmys med OLW och Let´s dance. När du kommer börjar vi räkna ner hur många dagar, timmar, minuter vi har kvar att arbeta innan vi har semester. I väntan på dig kan vi inte låta bli att prata om dig. Möter vi någon på Ica när vi gräver bland grillbitarna kan vi inte låta bli att fråga när de ska ha semester och vad de ska göra.
Du är så viktig att vi försöker förlänga dig genom att göra typiska sommaraktiviteter så tidigt vi kan. Så fort snön har smält plockar vi fram grillen och pappa får stå ute och frysa i dunjacka och vända på köttet och vi intalar oss om att snart är det sommar!
Över hela landet tävlas det om vem som har fått flest soltimmar. Grannar tävlar om vem som kan klippa gräset finast, grilla mest och störst och hitta på bäst aktiviteter för barnen. Det är på sommaren vi blir som mest sociala och vill hälsa på alla vi känner, vi planerar att springa en runda varje morgon och ta tag i trädgårdsprojektet som uteblev förra sommaren pga allt flängande fram och tillbaka till Gröna Lund, Smögen, Gotland, Skara Sommarland med avstickare till släkten i Malmö.
Vårt liv består av att längta efter dig, njuta av dig och sakna dig så nu är det bäst för dig att du levererar! Ungdomarna vill kunna gå runt i sina minishorts och midjetröjor utan att frysa. Mammor vill rensa rabatter i bikini och pappor vill bygga altan i bar överkropp med en öl i ena handen. Barn vill bada i sjön utan att få istappar i håret. Ta fram ditt allra bästa humör och ge oss blå himmel och strålande sol resten av din tid. Annars riskerar du att skapa landsdepression som vara ända in i april och det vill du väl inte?!

måndag 16 juli 2012

Släkten är värs..äh..bäst!



- Va göru morbror Lennart?
Min fasters man sticker in huvudet innanför köksdörren. Jag har aldrig riktigt förstått var frasen kommer ifrån, nog för att min pappa är hans barns morbror, men pappa heter inte Lennart. Innan pappa ens hinner svara tittar min fasters man på mig och säger:
- Tjenare Ramlalena! Hur e legenheten?
Även den frasen har jag hört så länge jag kan minnas. När man var liten var det så stort att få besök från pappas syskon från Stockholm. Jag städade mitt rum fint dagen innan, gick otåligt mellan mamma som städade och pappa som förberedde mat och väntade med spänning. Huset fylldes av skratt och kändes mer levande på något sätt. Jag älskande att sitta kvar efter middagen och lyssna på allt vuxenprat. Min faster och hennes man är alltid glada, min faster kvittrar och hennes man bullrar. Han är som en stor nallebjörn som när som helst kan börja sjunga. Han har en bred söderslang och jag minns än idag att jag, som nioåring, inte hade en aning om vad han menade med ”gnugga nutterna”. De har alltid roliga historier, tagna från verkligen, med sig. Ibland från deras egna vardag som den gången de hittade hunden i kylskåpet...de hade inte ens märkt att hon var borta. Min faster har alltid varit så snäll. När farmor vid ett tillfälle gav mig ”kvarsittning” vid matbordet tills jag ätit upp kom hon och räddade mig från den ketchupindränkta köttfärssåsen. Jag hade inte ens bett om ketchup då den var bannlyst i vårt hus av pappa.

Min farbror påminner mig ibland om min farfar, lite hemlighetsfull sådär. Ofta sov han och hans fru i mitt rum när de var på besök när jag var liten. Hans fru sa att han snarkar så väggarna skakar. När de hade åkt hem gick jag upp i mitt rum och varje gång var tavlorna och väggklockan nedtagna från väggarna. Jag visste aldrig säkert om de ramlat ner av hans snarkningar eller om de blivit nedtagna i förebyggande syfte. Min farbrors fru jobbade på Kicks och det kändes som julafton när de kom på besök för hon hade alltid någonting med sig till mig. Ibland var det små parfymprover, fina krämer eller bäst av allt smink. Jag minns att jag en gång fick en hel provplatta med femton olika rousher och en hel provplatta med hela färgskalans ögonskuggor. Jag och mina kompisar använde dem flitigt. En gång fick jag och en kompis för oss att måla hela ansiktet med rött läppstift jag nyligen fått, vi ville se ut som indianer. Jag minns att mamma inte var så imponerad...

När jag var fjorton kom pappas äldsta bror på besök, han som man hade hört talas om, men inte hade ett minne av att man träffat. Han jobbade på SAS och var alltid ute och flög. Han firade jul med oss och hade med sig en färgglad julgransbelysning som både blinkade och spelade. Jag fick en grovstickad lila midjetröja från USA. Jag hade sett en liknande tröja på Beverly Hills 90210 och jag kände mig cool. 

söndag 8 juli 2012

I väntan på John Blund


Klockan börjar närma sig halv tre och jag har fortfarande inte somnat. Jag provar att lägga mig på rygg igen och gör den där övningen jag fick. Tänk på ett träd....ek, tall, gran, björk, men lägg av nu , vi kom ju överens om en ek. Så jag skulle slippa välja varje gång. Är det en höstek eller sommarek? Det kom vi inte överens om! Jag tar en sommarek, det är ju ändå sommar. Men snart är den slut, det är ju reda juli. Inte har det varit speciellt bra väder heller. Det måste vara bra väder på min semester, annars får jag panik. Ek var det ja, tänk på eken och dess rötter som gräver sig ner i jorden. Hur fort gräver sig rötter ner? Ska jag tänka långsamt eller fort? Kanske som på den reklamen på tv, där är det rötter som växer snabbt. Usch vad jag är trött på reklam! Speciellt han som skriksjunger att han vill ha öl. Vad är det för en idiot som tyckte att den idén var bäst?! Sen han jobbiga som drar massa ordvitsar hela tiden, bläää! Tur för honom att han är rolig som ”frysfreak”, #Lycklig kille. Det tycker jag är kul. Faaan! Du skulle ju tänka på rötter! #Lättdistraherad tjej! Morr!

Jag kan bara inte ligga still. Jag vänder mig om igen, kollar på klockan. Fan! Jag känner hur pulsen ökar och hur ångest blandas med panik. När jag nu ändå har ångest börjar hjärnan självklart öppna ångestlådan däruppe. Där ligger det massor av ångesttankar. Några är nya och handlar om saker jag borde ha ångest över i framtiden, några handlar om saker jag har ångest över just nu. Sen finns det ett fint arkiv med gamla ångesttankar, tankar jag bestämt mig för att lägga ner och gå vidare utan. Det kan vara över saker jag har gjort eller inte gjort för fem år sen eller saker jag sagt eller inte sagt för tio år sen. När ångestlådan öppnas kan jag inte sortera och tankarna blir tätare och tätare och hoppar hit och dit,fram och tillbaka. Men sluta tänk någon gång! Kan jag inte bara vara som andra och somna så fort du lägger huvudet på kudden?! Rycka till lite, småsnarka, för att sen gå in i djupsömn inom tio minuter. Jag är så avundsjuk på dessa människor att om jag sover med dem får jag hålla i mig för att inte skrämma dem, hålla för näsan på dem eller sticka in ett finger i munnen på dem så de vaknar.

Jag vet aldrig vad det är som gör att jag somnar till slut. Troligtvis är batterierna slut däruppe och behöver laddas. När jag väl har somnat tycks inget vara störande, spårvagnar, barnskrik, snarkningar, tjutande kylskåp, allt registreras och ignoreras. Tänk om hjärnan kunde använda samma taktik vid andra tillfällen...  

tisdag 3 juli 2012

Tankar bakom en fåtölj

Jag ligger på en madrass på golvet bakom en av finfåtöljerna i min bästis mormors vardagsrum. Mina knän och vrister känns stela efter att ha stått upp flera timmar, flera dagar i rad. Jag tänker på alla intryck jag fått under dessa dagar. Jag har ännu en gång blivit påmind om varför jag blev beteendevetare, jag älskar att titta folk! Hur de ser ut, vad de vill uttrycka och hur de beter sig.

Det märks att jag fyllde 28 den här veckan, som jag har ojat mig.
- Naä! Man ser ju halva rumpan, ska shortsen vara så där korta nu för tiden? Det ser ju trashigt ut!
- Usch vad folk röker! Så himla barnsligt att röka, sånt slutar man väl med efter studenten? Trodde verkligen det var ute att röka.
-Moget att springa runt och skrika könsord varvat med det man vill dricka (bira, bira, bira)
- Att de inte fryser, flickorna. De har ju varken strumpbyxor eller kofta på sig.
- Är det inte lite glest med ordningsvakter?
- Det där är inte okej! Det är ju farligt!! (till några grabbar som står i fönstret på utsidan av en bil och håller i sig taket)

Det känns som att man ska sticka ut för att synas på festival. Alla som går utklädda i nån form av kramdjursdräkt håller någon i handen.  Kanske är festival en plats där man kan hitta sin identitet, en plats att vara sig själv på utan att bli ifrågasatt? Ingen är den andra lik här.

Tänk vad festivaler och konserter förenar människor, skapar nya kontakter, ger glädje och energi, vidgar den musikaliska världen...

Vilken makt artisterna har som kan påverka andra människors tankar, känslor, till och med få deras kroppar att gunga och klappa i takt till deras ord och budskap som förmedlas i fyrtakt. Vi skriker och tjoar för att få höra en låt till. Di Leva fick oss att kramas med varandra. Jag lovar att om Maggio hade bett oss att klä av oss nakna så hade vi gjort det.

Jag känner mig fylld av briljanta toner, min musikvärld har breddats, jag har beundrat människan, jag har förundrats av människan. Jag är supernöjd!