En blogg om grubbel, önskningar, fantasier, minnen och livets stora och små frågor.

lördag 11 augusti 2012

Vid världens ände..

Hela familjen sitter i bilen och spanar in i skogen.
- Nu snart, säger mamma.
Pappa saktar in.
- Där! Ser ni den?
Det gör vi. Vi tittar en stund på trädet som växer rakt igenom en sten. Det är en obligatorisk titt som sker varje gång vi åker mot vännerna i skärgården. Efter några sekunder ökar pappa farten igen. Det var den titten för den här gången.

Efter en stund kör vi förbi det stora hotellet och den stora stenen med kunganamnen på, Oskar och Gustav. Jag, min bror och de två sönerna i familjen brukar turas om att sätta sig ovanför namnen och låtsas att vi är kungar. Nu är vi snart framme. Jag minns det som att vi alltid blev väl bemötta redan på trappan av frun i familjen. Hon är alltid så glad, så lätt att tycka om. Huset är inspirerat av kustliv och man upptäcker alltid nya roliga saker hemma hos dem. En torkad sjöborre, en skeppsklocka, snäckor av olika former och storlekar, en dykare och runda båtfönster. På köksbänk och bord är det ofta fullt med mat och mer skulle det bli när pappa kliver in i köket.
Sönerna spelar tv-spel, Nintendo 8-bitars. De skjuter rånare och fåglar med en orange-grå pistol. Jag sätter mig ner och tittar på en stund.

-Ska du följa med och hämta din stol?
Jag följer med frun ut mot tvättstugan. Där inne finns en rosa pinnstol. Jag får alltid sitta på den när jag är här, tänk att det bara är jag som får använda den. Vi har långbord på altanen när alla gästerna har kommit, vi barn sitter längst bort. Sen går vi alla ner till det årliga midsommarfirandet på den stora gräsmattan. Tanterna försöker få med pappa i sin kör, jag får köpa lotter. Ett år var det en Basset hound där och jag blev helt kär, en sån skulle jag ha när jag blev stor.

Ibland går vi till familjens stora båt vid hamnen. Det känns som ett stort skepp, fast utan segel. Grabbarna springer in och ut och upp och ner i båten. Jag tycker det är lite läskigt där nere där man sover, luktar lite konstigt, så jag håller mig på däck. En gång sov vi i båten. Jag minns att jag tyckte att det var otäckt och det blev inte många timmar sömn för mig den natten.
Kvällarna slutar ofta, som jag minns det, med dans i garaget. Det spelas "Hit the road Jack" och de vuxna dansar som om det inte finns någon morgondag. Pappa lyfter upp mig , jag står på hans fötter och vi dansar tillsammans.  

Man är aldrig sysslolös när man är på besök här. Tomten är stor, har många vrår och mycket ätbart. Det finns även en hängmatta som jag ligger i när jag tröttnat på grabblekarna. Jag lyssnar på freestyle.
-Sjung lite för pappa då, säger pappa.
Och jag sjunger "Jag vill ha en egen måne" för glatta livet. Kvinnorna sitter i bikini och blundar mot solen. Det känns som solen alltid lyser när vi är här.


2 kommentarer:

  1. Ja, vi har många fina minnen därifrån, alltid ett vänligt mottagande från mycket goda vänner.

    SvaraRadera
  2. Vilket minne du har! Numera så finns det en annan liten tjej som också alltid vill sitta på den rosa pinnstolen. Blir så nostalgisk!

    SvaraRadera