En blogg om grubbel, önskningar, fantasier, minnen och livets stora och små frågor.

torsdag 7 juni 2012

Paranoia och huvudroll!

Ibland fantiserar eller "paranoia-erar" jag att mitt liv är någons produktion, en väldigt lång tv-serie, typ som "Days of our lives". Alla runt omkring mig, även min familj, är bara skådespelare med biroller. Ofta tycker jag att jag känner igen människor, att jag har sett dem någon annanstans innan. De kanske är statister. Undrar hur mycket de får betalt? Mamma och pappa borde ju fått en slant vid det här laget..
jag tänker att serien är indelad i säsonger, typ Gymnasieperioden, Visbyperioden, Eskilstunasperioden osv. Högstadietiden måste ha varit en tittarsuccé, med tanke på alla scenkläder, glitterspray, kladdkakor och fnitter. Bra manus!

Tankarna får mig att fundera på hur stor min omvärld egentligen? Är det som en bubbla likt Trueman show?  När jag åker hiss till exempel, hur vet jag att jag kommer till en ny våning? Allt kanske bara är på en gigantisk snurrplatta och när jag kliver in i hissen och dörrarna stängs så vrider de bara på plattan och så jag kliver ut i nästa scen. Utom när man åker sånna glashissar förstås, då ser jag ju att jag åker uppåt, eller?Å hur vet jag att jag har varit i Kina? Eller Canada? Det kanske är samma ställe fast med andra statister? Jag har ju ingen koll på hur jag åkte, jag såg bara vitt när jag tittade ut och dessutom somnar jag ju överallt när jag reser. Aha! Vilket trick! De lurar i mig sömnmedel som jag får i mig när jag reser så att de ska hinna byta rekvisita och  sceneri.
Det kanske är därför som jag så sällan missar bussen eller tåget. De väntar på mig eftersom att jag är huvudrollen. Det står i manus att jag ska åka tåg. De få gånger jag missat bussen är det avsiktligt, de står så i manus.

Fast det måste ju vara tråkigt för tittarna, att följa mig. Jag pratar sällan högt för mig själv, jag har inte dött och kommit tillbaka som min tvillingsyster, (eller?) jag har inga lik nedgrävda någonstans, jag har inte stulit någons barn och jag sover inte med smink.Undrar hur långt manuset är skrivet? Skulle gärna vilja läsa några avsnitt så jag vet vad jag har att förvänta mig. Till nästa säsong önskar jag att huvudrollen omges av fler snygga män, mer stålar på kontot och lite action. Inget dramatiskt med sjukdom och död utan mer äventyrlig action och spänning.

Fortsättning följer...

1 kommentar:

  1. Intressant läsning! Det sätter snurr på mina tankar också, både på gott och ont. Jag ser fram emot nästa säsong och hoppas att den har ett "mamma-slut"

    SvaraRadera