En inblick i någon annans värld

Idag lämnade jag in min mobil på lagning. Jag har sett att det finns en liten butik mittemot jobbet så jag gick dit. Hela atmosfären och personligheterna som fanns i den lilla butiken var helt unik och det kändes som att jag kommit till en annan värld. Rakt fram fanns en liten disk med en öppning i mitten så personalen ska kunna komma in och ut. Bakom disken fanns ett stort lådsystem där varje låda hade en lapp med en mobilmodell skriven på. Framför disken, i själva butiken, stod det flera glashyllor fyllda med massor av olika mobiltillbehör med hemmagjorda prislappar på.

Jag möts av två män som står bakom disken när jag kliver in. Mannen, som verkar vara chef, har en stor kroppshydda iklädd en svart Harley Davidson t-shirt. Framför sig har han flera små plastlådor staplade på varandra, men några skruvar och brickor i varje. Han förklarar för mig att alla lådor går till samma mobil men han delar upp dem så han vet var varje skruv och platta ska sitta. Mycket strukturerat. Mannen som står jämte honom har något mindre kroppshydda och har en svart kortärmad skjorta. Båda männen har khakifärgade byxor med många praktiska fickor och bådas frisyrer är korta och stylingsfria. De bemöter mig med vänlighet, tydlighet och expertis. En tredje man kommer strax in i butiken, han har spretig ansiktsbehåring, svart keps och liknande kläder som de andra två. Han smiter förbi bakom disken, in i en dörröppning till höger och upp för en smal trappa som svänger snävt. Chefen ropar snart efter honom.
- Jonaaaas?! Rösten är gäll och något nasal. Kan du ta med dig en fyra-millimeters-stjärnmejsel till bottenskal?
Han får inget svar men verkar inte hänga upp sig på det.
Efter ytterligare någon minut dyker en fjärde person upp. En ung kille som tilltalas som "Praktikant-eller-pryo" smyger tyst och försiktigt in bakom disken. Hans hår är lätt rött, hyn är gräddvit och när han ler osäkert syns en bländande komplett tandställning. Han undviker ögonkontakt och springer även han upp för den smala snäva trappan. Jag får veta att han bara får laga äldre modeller av telefoner, smart phones är för avancerat för honom. Snart kommer Jonas ner med en skruv som är så liten att jag knappt ser den. Efter att ha blivit ombedd att komma tillbaka och hämta min telefon två timmar senare lämnar jag butiken.

Det känns så tråkigt när jag två timmar och femton minuter senare lämnar butiken för andra och troligtvis sista gången. Jag ville kvar i den unika världen som hade så mycket vänlighet och spetskompetens. Chefen hjälpte mig att fylla i papperna till försäkringsbolaget och den andra mannen letade förgäves bland glashyllorna efter ett skal som skulle skydda mobil bättre så jag skulle undvika samma skada i framtiden. En butik som denna glöm lätt bort i vimlet av stora etablerade butikskedjor där utseendet tycks verka viktigare än kompetens. Inne i butiken kände jag mig som en livepublik till en sitcom, allt var så annorlunda och äkta att det kändes uppgjort på något sätt. Jag tänkte för mig själv, det här skulle nog gå hem, en serie om tre män och deras "praktikant-eller -pryo" som driver en mobilreparationsbutik tillsammans.
Visst finns det plats för ännu en serie om genomgoa strukturerade äkta nördar med specialintressen som tar upp hela deras liv? Jag bara frågar.