En blogg om grubbel, önskningar, fantasier, minnen och livets stora och små frågor.

måndag 28 maj 2012

Ett brev till min hjärna

Jag är en hypertänkare. I min bokhylla står den en bok som heter "Kvinnor som tänker för mycket". Det komiska är att jag köpte den till min vän när hon hade mycket tankar om nuet och framtiden. Jag fick tillbaka den några år senare med motiveringen "Den här passar nog dig bättre". Det hade hon ju rätt i, jag kände igen mig i det mesta. Nyligen var jag hos en livscoach, hon upptäckte mitt karaktärsdrag och ville att jag dels skulle försöka leva och tänka i nuet men även skriva ner det som har fastnat lite för länge, gärna i brevform om det riktar sig till någon specifik. Det lät ju som en utomordentligt bra idé så här är mitt första brev, till min hjärna...

Kära hjärnan!
Jag har levt länge med dig nu och jag har en del förbättringsförslag. Jag önskar att du kunde fokusera mer på här och nu (som för övrigt är mitt nya mantra enligt min livscoach). När du ligger flera veckor, ibland månader i förväg så är det svårt att leva i nuet. Då ser jag bara dagarna som punkter på en lista som jag bara vill checka av så lista blir avklarad och jag kan sätta mig i soffan och äta chips. Jag önskar också att du kunde klara av den enkla uppgiften jag fick av min livscoach. Det enda du behöver göra är att tänka på ett träd, känna hur rötterna letar sig ner till jordens mitt och suger upp röd energi. Du behöver inte gå igenom alla träd innan du bestämmer dig för en ek för att sen byta till en gran, en björk  för att sedan gå tillbaka till en ek igen. Var nöjd med en mental bild på rötter istället för femton, se en röd färg på energin, låt oss säga Sigvard, som mina köksstolar, och fokusera längre än tio sekunder. Snälla!
En annan grej, sluta älta saker i oändlighet. Det som har hänt har hänt. Det hjälper inte att spola tillbaka ögonblicket i huvudet och skriva om manuset så att det passar dig. Släpp det och gå vidare! Du kan inte kontrollera din omgivning, du behöver inte gilla den men acceptera den.
Å så en sista grej. Ända sen jag var liten har du haft en benägenhet att sväva iväg till fantasins värld. Det är väl egentligen inget fel med det men ibland måste du sätta ner fötterna på jorden och gå omkring i verkligheten. Missförstå mig inte, jag älskar fantasins romantik och äventyr, de förskrivna dialogerna och den oändliga lyckan, men den gör mig ofta en björntjänst. Jag blir så besviken när jag ser mig omkring och upptäcker att det är bara jag här uppe bland molnen.
Mvh
Magdalena

1 kommentar:

  1. Ska du börja blogga nu alltså?
    Tänka är bra för det mesta!

    SvaraRadera